stråkkvartett


den kanske viktigaste kammarmusikformen, för två violiner, viola och violoncell (stråkkvartett betecknar både verket och ensemblen). Som kompositionsform är stråkkvartetten blott ett annat namn på sonat. Med sin genomskinlighet, sin enhetliga, förnäma klang, sina relativt betydande tekniska resurser och inte minst sin känslighet för exekutörernas individuella intentioner är stråkkvartetten en mycket högstående konstart, vilket också framgår av att ett så ojämförligt antal stora mästerverk skrivits för denna kombination; stråkkvartetten tävlar där med symfonin. Dessa båda former är ungefär lika gamla. Deras fulländare är Haydn. Stråkkvartettens rötter kan man söka å ena sidan hos triosonaten (se sonat), här kompletterad med en altfiol och befriad från cembalo-ackompanjemanget, å den andra hos den österrikiska divertimento- och serenadmusiken med enkel besättning, kanske också just hos symfonin, här reducerad till minsta besättning. I Haydns 83 stråkkvartetter finns alla utvecklingsstadier fram till mästerverken. Av Mozarts stråkkvartetter hör ett tiotal till hans underbaraste och själfullaste verk, och hos Beethoven blir stråkkvartetten uttryck för konstnärens innersta tankar och känslor. I fortsättningen hr märkliga stråkkvartetter skrivits av Schubert (tre är berömda), Mendelssohn, Schumann, Brahms (tre), Verdi, Franck, Smetana, Dvorák, Debussy, Reger, Schönberg, Ravel, Bartók, Hindemith, Prokofjev, Sjostakovitj, Britten, Lutoslawski etc. och i de nordiska länderna Grieg, Nielsen, Sibelius, Berwald, Stenhammar, Rosenberg (12 kvartetter), Larsson, Wirén, Holmboe, Bäck, Carlstedt m.fl.
MO85



Källa: Musikordboken 1985