ställföreträdande klanger


i funktionsharmoniläran beteckning för vissa ackord, som gärna träder i stället för tonika-, dominant- eller subdominanttreklangerna utan att grundfunktionen ändras, nämligen de en ters lägre och en ters högre än dessa belägna treklangerna (parallellklangen respektive "ledtonsväxlingsklangen"). C-durklangen kan således företrädas av a-moll- eller e-moll-klangen, a-moll av F-dur och C-dur, vilket innebär ett utbyte av endast en ton (i de förstnämnda fallen g mot a eller c mot h), medan två toner bibehålls.
MO85



Källa: Musikordboken 1985