spegelfuga, spegelkanon


en kanon eller fuga, där två eller flera stämmor uppträder samtidigt, både rättvända och upp-och-ned-vända, d.v.s. som om en spegel lagts mellan dem och låter den ena stämman återspegla den andra. (Bruket av detta uttryck för ett stycke som kan spelas baklänges, d.v.s. som om en spegel placerats vid slutet, förekommer ibland, men är inte korrekt – se retrograd rörelse.)
PM75

Termerna åsyftar ettdera av de båda sätt på vilket notskrift kan återges i en spegel: upp- och nedvänt eller bak- och framvänt (i motrörelse respektive kräftrörelse). I en spegelkanon är den ena stämman en dylik spegelbild av den andra. En spegelfuga är däremot i sin helhet en upp och nedvänd spegelbild av en annan fuga (ev. ytterligare omkastning av stämmorna). Två exempel i J. S. Bachs Kunst der Fuge är de enda kända.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985