sonatin


(it. "liten sonat") vanligen kortare, tekniskt lättare, med mer anspråkslöst innehåll.
PM75

ital. sonatina, liten sonat, ofta med förkortad sonatform (utan genomföring) och färre satser. De flesta men ej alla sonatiner är tekniskt relativt lätta; dit hör Clementis och Kuhlaus, använda såsom studielitteratur. Utsökta poetiska mästerverk är Schuberts tre anspråkslösa sonatiner för violin och piano. Bland nyare sonatiner kan nämnas Dvoráks och Sibelius' för samma instrument, Busonis, Ravels och Lars-Erik Larssons pianosonatiner samt Dag Wiréns violin- och violoncell-sonatiner. För övrigt har både J. S. Bach och Händel tillfälligt använt titeln sonatina för korta ensatsiga instrumentalstycken (Bach i den kantat som kallats Actus tragicus).
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985