solfège (fra.), solfeggio (ital.)


termer för gehörsövning och notläsning från bladet, där eleven får sjunga varje ton på dess tonnamn (do för c, sol för g etc.). Den italienska termen är den ursprungliga. Termen solfeggio används även om ett övningsstycke för denna undervisningsmetod.
PM75

av notnamnen sol-fa, musikpedagogisk metod för tonträffning, notläsning etc., i Frankrike och Italien tränad ända till virtuositet och bestående av sångövningar med noternas namn som text (de fasta namnen do, re, mi etc.). Vid kromatiska förändringar fästes inget avseende; re kan alltså likaväl betyda d som dess eller diss. Solfège kan även beteckna rena vokaliser (utan text) och används dessutom i vidsträcktare mening om undervisning i musikens grundelement.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985