skenkonsonans


kallas en klang som i och för sig kan fattas som konsonant men som i sitt sammanhang har dissonant verkan ("uppfattningsdissonans"). En skenkonsonans är t.ex. i C-dur det a-mollackord med tonikafunktionen som bildas om sexten a uppträder som förhållning (senare upplöst eller ej) till kvinten g. Som skenkonsonans kan man även uppfatta det vanliga dominantsextackordet. Begreppet skenkonsonans spelar stor roll i Hugo Riemanns teoretiska system.
MO85



Källa: Musikordboken 1985