septima


ett melodiskt eller harmoniskt intervall som i dur- och mollskalan omfattar sju tonsteg, "ramtonerna" medräknade. Den stora septiman är avståndet mellan a och giss (uppåt), en halvton mindre ger den lilla septiman, t.ex. a upp till g, den förminskade septiman är t.ex. avståndet mellan a och gess (uppåt). Det sista motsvarar i praktiken den stora sexten (t.ex. a upp till fiss) men uppträder i annat harmoniskt sammanhang och då särskilt när det förminskade septimackordet införs eller är underförstått (t.ex. a-c-ess-gess).
PM75

sjunde tonen i en diatonisk tonföljd; se vidare intervall.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017