scordatura


(it.) omstämning av ett stråkinstrument till en annan stämning än den "normala". Vanlig praxis i folkmusiken. Använd mycket under 1600-talet och senare föreskriven t.ex. av Mahler i hans symfoni nr 4, där en soloviolin med samtliga strängar uppspända spelar en "dödsdans". Förekommer ofta på kontrabasen (nedstämning av den lägsta strängen).
PM75

[skårrdato´ra] (ital.), förstämning av instrument. Scordato, försämd.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985