fra. sarabande,
gammal barockdans. Redan på 1500-talet
var den folkdans i Spanien, troligen livlig och märkligt nog
ytterst frivol både i sångtext och rörelser – så
frivol att dess dansande belades med ytterst stängt straff. Dess
egentliga ursprung är troligen Orienten, möjligen Mellanamerika
(jfr. den likartade chaconne).
Dess karaktär blev dock småningom helt förändrad,
särskilt i Frankrike, dit den infördes omkring 1620 och
där den var populär som balett- och sällskapsdans fram
till c:a 1700. Den är här ståtlig och gravitetisk
(ibland dock hastigare), går i 3/2- eller 3/4-takt och uppvisar
ofta en karakteristisk rytm. Sarabanden har fått stor plats
i barocktidens instrumentalmusik, såväl i sviterna, där
den regelbundet bildar en lugn vilopunkt före den avslutande
livliga giguen, som i kammarsonaterna.
MO85 |
