rytm


det element i musiken som hänför sig till förhållandet mellan spänning och avspänning, gestaltat t.ex. genom taktartsschemat, melodikens utformning eller det harmoniska förloppet. Härav sådana uttryck som en starkt markerad rytm, tvåtaktig rytm (betoning på vartannat taktslag), fri rytm (en rytm som inte bestäms av taktstreckens regelbundna placering utan frambringas av utövaren efter tonernas naturliga förlopp); rytmkänsla, syftar på utövarens förmåga att på ett övertygande sätt återge ett verks rytmiska egenskaper; rytmsektion, i en dansorkester den grupp av instrument som återger takten (och rytmen) mera än melodin, vanligen piano, gitarr, kontrabas, trummor eller annat slagverksinstrument. Se även takt.
PM75

(från grek., eg. flöde) är ett av musikens primära element vid sidan av melodi och samklang. Fastän vi alla har en mer eller mindre bestämd känsla av ordets innebörd är det erkänt svårt att klart definiera. Inte minst gäller det förhållandet mellan rytm, takt och meter, vilka är de tre i det närmaste synonyma begrepp som griper in i varandra. Enklast kan rytm anges som det tidsmässiga organiserandet av ljud och toner. Den grundläggande faktorn därvidlag är den känsla av regelbundet pulserande tidsenheter som finns (eller förnimmes) i nästan all musik, västerländsk och utomeuropeisk, ett pulserande som kan vara absolut konstant (metronomisk puls) eller påskyndas respektive retarderas (rubateras; jämför tempo). Som faktor nr 2 tillkommer att detta pulserande flöde "rytmiseras" genom att indelas i små, vanligen likformiga grupper, med begynnelsetonen som tyngdpunkt, d.v.s. lätt accentuerad. Därmed inordnas pulstalen i ett "rytmiskt mönster", d.v.s. vad som kallas takt (jfr. d.o.). En tredje faktor är sammanförandet av ett flertal takter till större enheter, som ställs i viss relation till varandra (som poesins versrader och strofer), vidare härom under uppslagsordet metrik. Allt detta är bakgrunden till sam- och växelspelet av "rytmer", "rytmiska motiv", bestående av längre och kortare tidsvärden (taktdelar) i alla tänkbara varianter – den slutliga faktor som ger melodier, teman etc. deras egenartade profil. Dessa rytmer kan harmoniera med eller stå i viss konflikt med grundpulsen, som å sin sida kan vara mer eller mindre påträngande; av detta motsatsförhållande uppstår mycket av ett musikstyckes inneboende spänning. Spänningselementet är för övrigt betecknande för rytm i motsats till takt och meter; i rytm ligger ett subjektivt och aktivt element av tidsupplevelse. Man talar också om "rytmisk intensitet", ja t.o.m. "fanatisk rytm", likaså om "rytmsinne". Rytmi´k är läran om rytmen eller sammanfattningen av rytmiska egenskaper. Med "fri rytmik" menas musik utan något taktschema eller med ständigt växlande sådant.

Rytmisk gymnastik, rytmorkester, pedagogiska hjälpmedel för utbildning i rytmik.

Under namnet rytmsektion sammanfattas i en jazzorkester piano, gitarr, bas och slagverk, som ger det rytmiska underlaget. Jfr. även polyrytmik, rubato.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017