rondeau


medeltida fransk sång med refräng. (Beträffande senare, instrumentalt rondeau, se rondo.)
PM75

(fra.),
1 lat. ronde´llus, medeltida fransk (ursprungligen) enstämmig vistyp med speciell rimflätning och refrängartade upprepningar, vanlig hos trouvèrerna (se trubadur) och under 1300- och 1400-talen ofta polyfont behandlad;


2 en senare, likaledes fransk instrumentalform, utgörande prototypen för det klassiska rondot. Rondeau, som alltid hade danskaraktär, var möjligen utvecklad ur den medeltida rondeau, men snarare ur dansleken i allmänhet (fra. ronde) med dess växlingar mellan ett flertal solostrofer (couplets) och en återkommande körrefräng; det hade en motsvarande planläggning (schematiskt A B A C A D ... A). Rondeau förekommer rikligt i barocktidens franska och franskpåverkade klavermusik, operor och orkestersviter, t.ex. hos Lully, Couperin, Rameau och även J. S. Bach.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017