rokoko


term som lånats från konsthistorien, där den betecknar 1700-talets "galanta" stil (t.ex. Watteau, 1684-1721). Betecknar inom musiken en dekorativ och lätt musikstil, som efterträdde barockens massiva och polyfona konst; företrädd t.ex. av F. Couperin (1668-1733).
PM75

kallas i anslutning till konsthistorien ett kortare stilskede inom musikens utveckling, som huvudsakligen under 1700-talets förra och mellersta del bildar en utlöpare av barockstilen och en övergång till wienklassicismen – dock icke som en självständig mellanperiod utan jämsides med dessa två dominerande strömningar. Man kan i musiken från denna tid finna en direkt motsvarighet till tendenserna inom konsten, som betonar det dekorativa, snirklade och eleganta. Karakteristiskt är den så kallade galanta stilen, som "betecknar ett övervinnande av den musikaliska barocken. Det patetiskt tunga och gravitetiska, det metafysiskt syftande och sinnligt praktfulla hos barocken ger vika för det sirliga, gracisiösa, rationalistiskt klara och behagligt älskvärda. Därmed är också angivet, att det polyfona arv som barocken bragte till en sista klimax hos J. S. Bach, nu definitivt undantränges av en genomskinlig, okomplicerad homofoni." (G. Jeanson).

Ett annat typiskt drag är den begynnande expressiva, känslosamma stilen ("upplysningstidens romantik" på det musikaliska området), som har sin viktigaste utgångspunkt hos Rousseau och förebådar den verkliga romantiken. Rokokon har sitt ursprung i Frankrike och tar sig där uttryck hos "clavecinisterna" från Couperin till Rameau, i den franska visan, ofta kallad ariette eller bergerette, och i sångspelet (bl.a hos Grétry). I Tyskland och Italien sker inom dess råmärken det så viktiga utbildandet av den förklassiska symfonin (genom Sammartini, Mannheimskolan, en rad wienkompositörer, J. Chr. Bach, den tidigare Haydn och Mozart) liksom även dess parallellformer inom piano- och kammarmusik (jämte de nämnda D. Scarlatti, Pergolesi, Ph. E. Bach m.fl). Även många av J. S. Bachs och Händels verk har inslag av rokoko. En äkta representant för rokokon i svens dräkt är Bellman.
MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017