resonator


kallas ett akustiskt system i vilket resonans kan uppträda. Resonans (jfr akustik) innebär därvid att maximal svängningsamplitud uppkommer endast då det akustiska systemet bringas att svänga på vissa frekvenser, de så kallade resonanssekvenserna. Tvingar man en resonator att svänga genom att låta den påverkas av en sinusformad svängning med konstant amplitud men glidande frekvensvärde kommer svängningsamplituden kraftigt att variera med frekvensen. - - -
En resonator kan bestå av en sträng, en luftvolym innesluten i ett hölje, såsom ett rör, en korpuslåda eller ett vanligt rum, eller av en skiva, en stav, ett membran, d.v.s. allt som inte utövar alltför stort motstånd mot svängning och som besitter både massa och fjädring. Resonatorer ingår i alla musikinstrument med undantag för sådana med helt elektronisk ljudalstring, men resonatorns uppgift varierar mellan olika instrumenttyper. En sträng (strängresonator) används normalt för att omvandla den till instrumentet tillförda energin till svängningar, d.v.s. som ljudalstrare, men även som resonanssträngar (se sträng), som förstärker eller färgar ljudet. På många blåsinstrument (cylindriska eller koniska rörresonatorer) har resonatorn till uppgift att styra frekvensen hos det alstrade ljudet. Hos instrument med korpus eller resonansbotten förstärker och färgar dessa typer av resonatorer det alstrade ljudet. Röstorganens resonatorer, ansatsröret, ger klangfärg åt det ljud som uppkommit i röstkällan. Utslagsgivande för resonatorns egenskaper är dels resonansernas frekvenslägen, dels dämpningen.
SM79



Källa: Sohlmans Musiklexikon 1979
MusikSök 1998-2017