Termen (eg. "återfödelse")
är lånad från konst- och kulturhistorien och används
inom musiken för att beteckna i stort sett samma epok som där
och betona den inre samhörigheten. Den närmare tolkningen
och gränssättningen är dock mycket varierande, vilket
beror på det mycket oenhetliga material som perioden erbjuder: gotiska, barocka och renässanselement möts och existerar sida vid sida. I
allmänhet räknas renässansen börja omkring 1450
och sluta omkring 1600 eller ett stycke in på 1600-talet; eventuellt
anses detta som högrenässans, liksom i konsthistorien
med en förrenässans på 1300-talet (Ars
nova). Somliga daterar till och med de första renässanssymptomen
till 1100-talet.
Idéerna om återuppväckande
av antikens konst har inte större betydelse för reenässansmusiken
förrän mot epokens slut, då de ledde till skapandet
av den nya homofona stilen (monodin)
och operan, vars första, florentinska
period bör inräknas under renässansen. I stor utsträckning
framträder däremot ett annat drag, som på alla områden
betraktas som typiskt renässansmässigt: "upptäckten
av människan", återspeglandet av det mänskliga
känslolivet – en stor nyhet i jämförelse med gotikens konstruktiva och osinnliga polyfoni.
Småningom utvecklas alltmer sinnet för klang och färg,
för harmonik och ej enbart kontrapunkt. Det uppstår
även en helt ny känsla för en kompositions fria utformning
till ett uttrycksfullt, välbalanserat och harmoniskt konstverk
– även det typiskt för renässansen. Den världsliga
musiken får ett stort uppsving, och ett helt nytt område
öppnas: den självständiga instrumentalmusiken för orgel, luta eller ensemble.
Påtagligast möter
man renässansyttringarna i musiken hos de sena nederländarna,
framför allt i Josquins affektbetonade konst ("musica reservata"), och i 1500-talets
rika flora av världsliga madrigaler med deras poetiska känslobeskrivning och koloristik. I den kyrkliga
vokalpolyfonins storartade klassiska blomstring hos Palestrina, Lasso m.fl. kan man
se både gotiska och renässansartade drag, medan den venetianska
skolans praktfulla, på klangkontraster byggda kör- och
instrumentalkompositioner leder över till barocken. Huvudrollen
inom renässansmusiken spelar Italien, men en mycket betydande
insats gör också England.
MO85
