register


1 en serie likadana pipor i orgeln, med en pipa för var tangent; även en beteckning för utdragsanordningen vid spelbordet (registerutdrag)

2 i analogi härmed en liknande mekanism i cembalon – t.ex. för användningen av ett sextonfots-register eller ett "lutregister".

3 del av omfånget på ett instrument, vilket har en speciell tonkvalitet, t.ex. chalumeau-registret på en klarinett.

PM75

1 hos orgeln och cembalon såväl stämma som även (oegentligt) i spelbordet befintlig mekanism som sätter stämma i funktion. Den sistnämnda anordningen kan vara registerandrag eller (på nyare orglar) manu'brium (= registertangent eller s.k. vippregister). Registratur heter hela det maskineri, som överför impulserna från registerandragen etc till själva stämmorna. Registersvällare (registercrescendo, äldre namn och konstruktion: rullsvällare) är en trampanordning, varmed stämmorna kan successivt till- eller frånkopplas, åstadkommande crescendo och diminuendo. Registreringskonst innebär organistens eller cembalistens utnyttjande av stämmor och kombinationer vid utförande av en komposition; föreskrifterna är ofta sparsamma eller inga och orglarna högst olika, varför det blir fråga om ett slags individuell instrumentation.

2 Inom sångkonsten betecknar register de genom olika funktion och olika klangfärg skilda delarna av ett och samma röstomfång. Man skiljer sedan gammalt mellan ett lägre bröstregister och ett högre huvudregister (bröst- och huvudröst); mellan de båda registren finns av naturen ett ganska tydligt övergångsställe. Namnen syftar på "bröst" – respektive "huvudresonans" som de bestämmande faktorerna. Numera har dock denna åskådning i hög grad modifierats eller frångåtts, och bröstresonansen frånkännes t.o.m. av somliga alla inverkan. Som avgörande betecknas i stället stämbandens funktion: vid bröströst är de tjocka och köttiga och vibrerar i sin helhet, vid huvudröst vibrerar endast de förtunnade kanterna; i enlighet därmed har man lanserat de mera betecknande namnen full- och randregister. Man har även ifrågasatt ett tredje funktionssätt hos stämbanden, nämligen att endast en begränsad del av stämbandskanterna skulle vibrera; detta gäller kvinnoröstens högsta läge. Gränspartiet mellan huvud- och bröströst, det s.k. mellanregistret, är särskilt vanskligt på grund av brytningen mellan de olika registren. Utjämnandet av denna brytning, den s.k. egaliseringen av rösten, anses av gammalt höra till sångutbildningens väsentliga uppgifter. På sina håll anser man dock numera hela registerfrågan mindre betydande.

– Såsom framgår av det ovanstående råder på detta område liksom inom hela röstfysiologin och -pedagogiken mycket delade meningar; se härom röst. Jfr. även falsett och resonans.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017