refräng


del av en sång, som (både i ord och musik) återkommer efter varje strof.
PM75

av fra. refrain, ital. ripre´sa, omkväde. Refräng är en mycket gammal folklig formprincip. Den yttrar sig redan i den äldsta kristna liturgins responsoriala och antifoniska växelsång med dess mellan psalmverserna inlagda Amen- eller Alleluia-rop eller korta sentenser och är utmärkande för en mängd folkvisor och folkdanser sedan ganska tidig medeltid; mellan försångarens solostrofer återkom refrängen, gärna sjungen i kör. Konstfullare refrängformer utbildades av trubadurerna (ballad, virelai, rondeau). Refrängprincipen återfinns även i instrumentalmusiken (se ritornell, rondeau 2, rondo). I den nyare kupletten och dansmusiken har refrängen den största betydelse, inte minst i jazzen, där dock "versen" fått en mycket undanskjuten plats och det hela mer närmar sig variationsform med refräng ("chorus") som tema.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017