psalm


egentligen (från grek.) en hymn sjungen till harpa; ursprungligen beteckning på hymnerna i Psaltaren, varur olika tonsättningar finns för gudstjänstbruk; även ett antal konsertversioner.
Mera allmänt: namn på en kyrkovisa eller andlig sång.

PM75

[salm], ital. sa´lmo, fra. psaume [psåm], i nordiskt språkbruk detsamma som koral. Ursprungligen avser psalm dock endast Davids psalmer (Psaltaren). Redan vid hebréernas gudstjänster sjöngs psalmer, ofta som växelsång. Därifrån övertog den katolska kyrkan psalmen som en väsentlig beståndsdel i den gregorianska sången, även här i regel som växelsång och i en egenartad musikalisk utformning (se psalmodi). Slutligen övergick en del av detta textliga arv även till den protestantiska kyrkosången, särskilt i omdiktad, strofisk form som församlingssång (vissa av våra koraler). Den reformerta kyrkan tog t.o.m. psaltaren till huvudsaklig grund för sin kyrkosång.

Den flerstämmiga musiken ägnade sig från första början med förkärlek åt psalmerna, med eller utan de gregorianska melodierna. Berömda exempel i motettstil är Lassos Botpsalmer och Schütz' Davids psalmer. I kantat och oratoriestil har psalmtexter tonsatts i stor utsträckning, bl.a. av Händel, Schubert, Mendelssohn, Liszt, Bruckner, Reger, Florent Schmitt, Kodály och Bloch.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017