preludium


(fr. prélude, eng. prelude, ty. Präludium) egentligen ett stycke som inleder eller föregår någonting, t.ex. en fuga, eller utgör det första stycket i en svit, eller ett orkesterförspel till en operaakt; uttrycket används också om ett kort, självständigt stycke t.ex. för piano, som Chopins, Rachmaninovs eller Debussys, Se även Les Préludes.
PM75

(lat.), ital. preludio, fra. prélude, förspel. De äldsta preludierna var säkerligen improviserade ackord och löpningar, varmed en lut-, klaver- eller orgelspelare förberedde föredragandet av en komposition för sitt instrument eller ett annat stycke. Nedtecknade dylika preludier finns alltifrån 1400-talet. Ett improviserat drag tillhör gärna i fortsättningen denna genre, liksom konsten att improvisera ett preludium alltjämt fortlevat genom tiderna och särskilt ingår i organistens uppgifter. Med tiden blev preludiet en vanlig företeelse i många olika sammanhang: som inledning till danssviter, till kontrapunktiska klaver- eller orgelstycken etc.; samtidigt utbildades stramare former därav. Preludium till Bachs fugor (t.ex. i Das wohltemperierte Klavier) genomför gärna konsekvent och logiskt ett visst motiv ungefär som senare tiders etyder. En annan art som hos Bach når sin höjdpunkt är koralpreludiet (eller koralförspelet), som ofta är ett slags konstrik kontrapunktisk variation över den ifrågavarande koralen. Preludium till instrumentalsviterna brukar däremot vara mer rapsodiska, exempelvis hos Händel.

I den romantiska musiklitteraturen förekommer preludium även i en annan gestalt: som kort, starkt stämningsbetonat, fristående pianostycke utan bestämd form: så i Chopins 24 preludier i alla tonarter, hos Debussy, Skrjabin, Rachmaninov, Sjostakovitj etc. Namnet preludium har där blivit en ren fantasititel. Även operauvertyren har alltsedan Wagner ofta utbytts mot ett friare preludium eller förspel.
MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017