pentatonisk


(av grek. pente, fem) term för en skala som endast omfattar fem toner, främst den som representeras av t.ex. de fem svarta tangenterna inom oktavenpianot (eller andra toner i samma läge i förhållande till varandra). Denna form av pentatonisk skala förekommer bl.a. i folkmusik från flera länder, bl.a. Skottland, Kina, USA (t.ex. Swing low, sweet chariot).
PM75

Pentatonisk musik grundar sig på en oktavskala om fem toner i stället för det diatoniska systemets sju (grek. penta = fem). En sådan skala är i sin allmännaste form sammansatt av heltoner och små terser, däremot inga halvtoner, således med C-durs förteckning:

(Utgångspunkten kan vara vilken som helst av de angivna tonerna med motsvarande ändring av tersernas plats inom skalan). Denna pentatoniska skala hör till ett tidigare stadium inom tonkonsten än sjutonsskalan och präglar många utomeuropeiska folks musik: det finns gott om exempel från Kina, Japan, Indien, Afrika etc. Den äldsta antika grekiska musiken var också av detta slag; senare tillkom även en pentatonisk skala med halvtoner och stora terser (känd också från den japanska musiken). Pentatonik återfinns i europeisk folkmusik, särskilt skotsk och irländsk och även i vårt land, bl.a. i samiska låtar (vuolle). Den har mera sparsamt funnit vägen in i konstmusiken (bl.a. sporadiskt hos Puccini och Dvořák).
MO85




Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985