pavan, pavane


långsam högtidlig dans, som går tillbaka åtminstone till 1500-talet (omnämnd av Shakespeare); följdes ofta av den snabbare gaillarden. Faurés Pavane (1887) är skriven för orkester och valfri kör; Ravels Pavan för en död prinsessa (fr. Pavane pour une infante défunte) skrevs för piano 1899 och orkestrerades senare.
PM75

fra. pavane [pava´nn], gammal dans från 1500-talet och det tidigare 1600-talet, särskilt vanlig i Frankrike och Italien. Ursprunget är omdiskuterat. De ofta förekommande namnformerna padovana och paduana (ty. Paduaner) har lett till uppfattningen att pavan skulle vara italiensk från Padua. Enligt annan åsikt är dess namn folkliga förvrängningar (en verklig italiensk padovana finns men av helt annan karaktär), och pavan skulle från början vara spansk, med den egentliga betydelsen "påfågelsdans". I varje fall var pavanen en stolt och högeligen gravitetisk "promenaddans" i jämn taktart, gärna använd vid högtidliga fester och processioner, för övrigt sin tids förnämnsta modedans. Omkring 1600 blev pavanen för en längre tid framåt stående första sats i sviten. I både danssamlingar och sviter följs den regelbundet av den livliga gaillarden. Pavanen sägs ha influerat den italienska instrumentala kanzonen och genom den det inledande largot i den senare franska uvertyren (känd t.ex. från Bachs sviter). - - -
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985