parallellrörelse


uppstår när två stämmor rör sig på oförändrat avstånd från varandra. T.ex. tersen c - e följd av f – a ger parallella terser. Parallella kvinter var länge förbjudna i den musikaliska undervisning som bygger på äldre stilideal. Ett liknande förbud gällde för parallella oktaver i strikt stämföring, skälet är att två stämmor som förs i parallella oktaver inte utgör självständiga stämmor utan endast dubblerar en stämma på en oktavs avstånd. I orkester- och pianomusik förekommer däremot parallella oktaver som både klangligt verkningsfulla och nödvändiga; över huvud gäller om parallella intervall att reglerna för de olika förbuden konstnärligt är mycket oklart motiverade och har sin fulla tillämpning i vissa speciella fall som flerstämmig sättning av koraler eller i körmusik. Parallellrörelse är ett av Debussy och andra tonsättare omtyckt stilmedel. Förtäckta kvinter är en form av parallella intervall (stämmorna går i medrörelse från ett annat intervall till kvint) och förkastas också av den strikta stämföringsläran.
PM75

kallas samtidig likformig rörelse i två stämmor. I sträng sats är parallella kvinter och oktaver sedan gammalt förbjudna såsom osköna eller inkräktande på stämmornas självständighet, medan i friare stil denna regel ofta kan upphävas, t.ex. i medvetna oktav- eller kvintfördubblingar. Parallella ackordföljder av olika slag (treklanger, septim- eller nonackord eller kraftigare dissonanser) är vanliga i impressionistisk och annan nyare musik (Debussy, Puccini, Stravinskij etc.).
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985