.

övertoner



alikvottoner, genom delsvängningar uppkommande bitoner till en klingande grundton; även kallade partialtoner, deltoner eller harmoniska toner, varvid dock är att märka att grundtonen medräknas som den första partialtonen etc. Vad vi i musiken uppfattar som toner och kallar så, är egentligen klanger, sammansatta av en hel rad toner. En tonkälla vibrerar nämligen ej blott som helhet; även dess hälfter, tredjedelar, fjärdedelar etc kommer i självständiga vibrationer och anger högre toner, vilka i allmänhet är så mycket svagare än grundtonen, att de inte direkt uppfattas. Svängningstalet för dessa toner, övertonerna, är 2, 3, 4 etc gånger grundtonens svängningstal. Övertonerna till grundtonen C bildar (inklusive grundton) följande serie (de med - betecknade är något lägre än vad noterna anger):

Övertonernas medklingande närvaro i musiken i olika proportioner gör sig gällande som klangfärg. Förstärkning av vissa övertoner med mostvarande förändring av klangfärgen är avsikten med orgelns alikvotstämmor och mixturer. I en del nykonstruerade elektriska instrument, t ex hammondorgeln, åstadkommes klangfärgen helt och hållet syntetiskt genom tillsättande av övertoner i valfria proportioner. (Jfr även formant.)

Vid överblåsning på blåsinstrument uppdelas luftpelaren på ovan angivna sätt i hälfter, tredjedelar etc (men vibrerar icke i sin helhet
MO85




Källa: MO85
MusikSök 1998-2006