oktav


det intervall som omfattar åtta (lat. octo) tonsteg, inberäknat den understa och den översta tonen; i vår notation har toner en oktav från varandra samma namn, tonen en oktav över a kallas också a etc. Denna benämning beror på att toner på oktavavstånd för örat låter som samma ton klingande på olika tonhöjder, inte som helt olika toner.

Eg. är intervallet från a till nästa a den rena oktaven; från a till ass och från a till aiss förminskad resp. överstigande oktav. Också: dubbeloktav, två oktaver, oktavkoppel, en mekanism på orgel eller cembalo, varigenom den anslagna tonen fördubblas en oktav högre (ibland kallad superoktavkoppel, till skillnad från suboktavkoppel, som fördubblar med oktaven under); oktavklaff, klaffblåsinstrument, som ger spelaren möjlighet att spela en oktav högre.

Angående oktavparalleller se parallellrörelse.

PM75

ital. otta´va, den åttonde tonen i en diatonisk tonföljd, utgångstonen medräknad. Oktaven förnimmes såsom identisk med utgångstonen ehuru i ett högre register och karakteriseras akustiskt av att den har jämt dubbla svängningstalet. Oktav är även intervallet mellan två dylika toner. Det är "oktavens identitet" som gör att tonsystemet kan uppdelas i sinsemellan lika avsnitt om en oktavs omfång och sålunda upprepar samma benämningar och samma konstruktion oktav efter oktav. För att kunna särskilja de olika oktaverna har man genomfört följande beteckningar (varvid varje oktav räknas från c till h; nästa c hör till nästa oktav):

–H2
=
subkontraoktaven
C1–H1
=
kontraoktaven
C–H
=
stora oktaven
c–h
=
lilla (ostrukna) oktaven
c1–h1
=
ettstrukna oktaven
c2–h2
=
tvåstrukna oktaven
c3–h3
=
trestrukna oktaven
c4–h4
=
fyrstrukna oktaven
c5–
=
femstrukna oktaven

MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017