obligat


(it. obbligato, obligatorisk, nödvändig) term använd om ett instrument, som har en nödvändig och framträdande roll, t.ex. en sång med obligat flöjt (där obbligato eg. är ett adjektiv).

Obs:
1 att "flöjt ad lib." i motsats härtill innebär en frivillig användning av instrumentet
2 att ordet obbligato ofta uppträder med just samma betydelse som ad lib. – helt felaktigt
3 att ordets italienska form inte stavas 'obligato'.

PM75

(från lat.), obligatorisk, nödvändig; används särskilt om en framträdande bistämma av solistisk, konserterande karaktär (och således väsentlig för kompositionen) i motsats till en ren fyllnadsstämma som kan utelämnas (= ad libitum). I barockmusiken är arior med ett obligat instrumentviolin, gamba, flöjt etc. – mycket vanliga; rikliga och utomordentliga exempel t.ex. i J. S. Bachs passioner och kantater. Även hos Mozart, Schubert och senare tonsättare finner man sådana arior och sånger. – Obligat ackompanjemang kallas den av wienklassicismen utbildade behandlingen av bistämmor, som samtidigt är underordnade och dock livfullt individualiserade – ett mellanting mellan rent ackordisk generalbas och fri polyfoni; karakteristiskt är det "genombrutna arbetet", d.v.s. alternerandet av ledande melodifragment i olika stämmor. – I musik arrangerad för salongsorkester används termen obligatviolin egendomligt nog (och oriktigt) i rakt motsatt betydelse: stämma som kan avvaras.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985