"musik i rummet"


ty. Musik im Raum, beteckning för tendenser inom den nutida radikala musiken att "låta rummet medverka" vid uppförandet, d.v.s. att frångå det enkelriktade åhörandet (uppdelningen podium – salong) och flytta exekutörerna eller tonkällorna ut bland eller runt om publiken. Dessa experiment är parallella med den stereofoniska utvecklingen inom filmen och började samma år, 1951, först vid uppföranden i Paris av konkret musik. Senare har de mest odlats i samband med elektronisk musik. Det är alltså primärt fråga om högtalare eller högtalargrupper, utplacerade så att ljudet når åhöraren från olika håll och manövrerade från en flerkanalig bandspelare. Man har också strävat efter en ljudets rörlighet i rummet, dels som rent stereofonisk effekt (känt exempel: Varèses Poème électronique vid Brysselutställningen 1958), dels genom dirigering av ljudstyrkan (gärna utförd av tonsättaren vid bandspelaren) eller genom roterande högtalare. Från omkring 1958 har den nya rumstendensen överförts på instrumentalgrupper, placerade på olika håll i konsertsalen (Stockhausen, Berio) samt på kombinationer av instrument och elektronisk musik i högtalare (Boulez, Pousseur).
MO85



Källa: Musikordboken 1985