monodi


(grek., eg. enstämmig sång) term som avser en ackompanjerad solosång med dramatiskt lidelsefull textframställning (främst i italiensk opera från början av 1600-talet) i motsats till den tidigare polyfona stilen, där alla stämmor betraktades som likvärdiga och ingen som enbart ackompanjerande. Härav också monodisk.
Jfr. monofoni.

PM75

(från grekiskan, eg. "sång för en"), beteckning för solosång med enkelt instrumentalt ackompanjemang, särskilt den typ därav, som fick sitt genombrott omkring 1600 och sedan dominerade halvtannat århundrades musik. Denna särpräglat homofona stil med sin karakteristiska, rent ackordiska ledsagning (se generalbas) tillkom som en reaktion mot körpolyfonins långa herravälde; genom den obegränsade frihet den lämnade åt solostämman skapade den nya möjligheter att i musiken uttrycka skiftande subjektiva känslor och stämningar. Den behärskade (i sina huvudformer recitativ och aria) inte bara musikdramat, för vars tillkomst den spelade en central roll, och kyrkomusiken utan vann också efterföljd inom de instrumentala formerna och blev en grundval för hela den klassiska och romantiska musiken.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017