modulation


definitiv övergång från en tonart till en annan – en mycket väsentlig harmonisk faktor i all traditionell musik av någon utförlighet. En modulation sker regelrätt genom "omtydning" av ett för båda tonarterna gemensamt ackord (omtydningsackord) men även mer eller mindre oförmedlat. Från den verkliga modulationen skiljer man numera det tillfälliga berörandet av en annan tonart, kallat utvikning eller mellankadens; en annan klang än tonikan får därvid karaktären av bitonika och uppnås över en bi- eller mellandominant, detta utan att den ursprungliga tonaliteten frångås (exempel i C-dur harmoniföljden C-A-D-G-C). I äldre musik moduleras sparsamt, väl förberett och mellan närbesläktade tonarter. Med bl.a. Beethoven, Schubert, Wagner och Debussy har modulation kommit till allt djärvare och rikare användning, som romantiskt expressivt uttrycksmedel och impressionistiskt färgstoff. I nutida, mer avancerad musik har ofta nåtts ett slags upplösningstillstånd, där tonaliteten blivit obestämd och svävande eller t.o.m. obefintlig och själva modulationsbegreppet mer eller mindre mist sin betydelse.
MO85



Källa: Musikordboken 1985