minstrel


(eng.; fr. ménestrel)

1 betecknar särskilt på engelska medeltida musikutövare, som vanligen sjöng till eget ackompanjemang och oftast tillhörde ett skrå eller erkänt sällskap; under medeltiden uppdelades dessa i flera olika kategorier (se bl.a. jonglör, mästersångare, minnessångare, trubadurer, trouvèrer)

2 betecknar också kabaréartister (vanligen vita som imiterade svarta) som organiserades i trupper under 1830-talet i USA och senare även i Europa. Debussys preludium Minstrels i andra boken med pianopreludier syftar på dessa artister.

PM75

[mi´nn] (eng.), gammalt namn för spelman, (vandrande) musikant; se ménestrel. I 1800-talets USA fick termen en speciell betydelse av varietémässig företeelse där vita imiterade svarta eller (senare) sarta artister; ambulerande minstrels och minstrel shows populariserade den svarta musiken och förberedde på sätt och vis jazzen.
MO85

engelsk benämning på vandrande musiker under medeltiden. Jämför jonglör, lekare.
BM03



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985 ; Bonniers Musiklexikon 2003
MusikSök 1998-2017