mikrointervall, mikroton, mikrotoner


mikroton
(av grek. mikros, liten) ett intervall mindre än en halvton. Kvartstoner har systematiskt utnyttjats av A. Hába och andra tjeckiska tonsättare och förekommer även i mera "traditionella" sammanhang, t.ex. i Blochs kammarmusik för stråkar. Se även Carrillo, som har experimenterat med även mycket mindre intervall.

PM75

mikrotoner
(av grekiska mikros, liten, och tonos, ton), mikrointervall, benämning på alla tonsteg som är mindre än en halvton, vanligen fjärdedels' (kvarts-), sjättedels- och åttondelstoner. Mikrotoner (främst kvartstoner), finns bl.a. i antikens grekiska tonsystem, i den gregorianska sången och i icke-västerländsk musik.
BM03

mikrointervall
intervall mindre än tempererade halvtonssteg; toner i tonsystem innehållande mikrotoner brukar – något oegentligt – kallas mikrotoner. Mikrointervall har ingått i teoretiska tonsystem under både den grekiska antiken och i utomeuropeiska högkulturer. De tycks även ha förekommit i gregoriansk sång; i en Dijon-handskrift från 1000-talet finns tecken för mindre intervall än halvtonssteg. På 1500-talet delade N. Vicentino halvtonssteget i fem delar och han konstruerade ett 31-tonigt system för vilket en s.k. archicembalo byggdes 1606. Sedan slutet av 1800-talet har tonsättare intresserat sig för användningen av mikrointervall, bl.a. mexikanen J. Carrillo som lanserade både ett tonsystem, instrument och kompositioner för mikrointervall. Kvartstonsmusik har skrivits av C. Ives och A. Hába; mångskiftande mikrointervall förekommer inom elektronmusiken och 1960-talets nya instrumentalmusik.
MO85

– se även Arsenij Awraamow.



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Bonniers Musiklexikon 2003 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017