metrik


egentligen läran om versmåtten; används i överförd bemärkelse om taktläran i musiken, d.v.s. den rytmiska periodiseringen med dess regelbundna växling av starkare och svagare betoningar. Dit hör de olika taktarterna men också sammanslutningen av flera takter till större och mindre grupper, perioder och halvperioder, med sinsemellan samma betoningsväxlingar. Jfr. period, rytm, takt. För analys av metriska mönster i musik brukar man använda verslärans gängse beteckningar, där obetonad ton markeras med en punkt och betonad med ett streck: ·- (jamb), -· (troké), ··- (anapest), -·· (daktyl), -- (spondé).
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017