menuett


menuet [mnyä´] (fr.), Menuett (ty.), minuett´o (it.) menuett, dans i tretakt av franskt folkligt ursprung, upptogs vid hovet och blev på modet under 1700-talet. Den bildar oftast tredje satsen i den "klassiska" (Haydn-Mozart-) sonaten, symfonin, stråkkvartetten etc. och utvecklades senare hos Beethoven till ett scherzo. Vanligen i AABA-form med kontrasterande B-del, som kallades "trio", efter det franska bruket (som försvunnit långt tidigare) att skriva den i 3-st. sats. Skrivs ofta menuetto, som är en förvanskning av den korrekta italienska stavningen minuetto.
PM75

fra. menuet, ital. minuetto (menuetto förekommer bl.a. hos Beethoven men finns ej i italienskan), eng. minuet, gammal fransk dans i avmätt 3/4-takt, förmodligen från början folkdans i Poitou. Namnet torde syfta på de små steg som användes (menu = liten). Vid 1600-talets mitt infördes menuetten vid Ludvig XIV:s hov. Den blev snabbt den dominerande modedansen och spreds som sådan över världen. I över 100 år räckte dess herravälde, ända till 1700-talets slut, då den avlöstes av kontradans och vals. Menuett dansades sirligt och graciöst och blev med sina eleganta rörelser och chevalereska reverenser ett typiskt uttryck för rokokons höviska umgängesstil – den var för övrigt ett led i de högre ståndens uppfostran. Småningom blev den också alltmer omhuldad inom konstmusiken. I operan och baletten upptogs den redan på 1650-talet av Lully. Därnäst vann den insteg i instrumentalsviten såsom en ofta förekommande men ej obligatorisk sats (exempel hos Bach, Händel, Couperin m.fl.). Troligen över den italienska operasinfonian kom den vid 1700-talets mitt (tidigast hos de förklassiska wien- och mannheimskolorna) in i den nya symfonin och andra motsvarande insrumentalformer (sonat, stråkkvartett etc), där den snart fick sin så gott som givna plats såsom tredje sats. I serenader, divertimenti och dylikt från denna tid ingick ofta flera menuetter.

Med Haydn förändras karaktären, menetten blir mindre sirlig, mer folkligt gemytlig och humoristisk, och tempot oftast snabbare. Mozarts menuetter däremot är vanligen fulla av milt behag. I Beethovens symfonier etc börjar menuetten bli mera sällsynt och avlöses av scherzot med dess betydligt livligare tempo. Efter Beethovens tid förekommer menuetten enbart som medvetet ålderdomlig pastisch. Redan mycket tidigt var menuetten tredelad till sin form, bestående av en huvuddel och en s.k. trio (hos Lully verkligen för tre instrument; jfr trio) samt en upprepning av huvuddelen. Vardera delen bestod normalt av två kortare repriser. Hos Bach kallas delarna för det mesta menuett I och menuett II. Denna form blev typisk för menuetten allt framgent; dock förekommer också, t.ex. hos Mozart och Beethoven, menuettsatser i annan, mera utspunnen form, då såsom final eller långsam sats och ej betecknande menuett utan tempo di minuetto. En annan mera utförlig form är menuett med två eller tre olika trios, där huvuddelen upprepas även mellan varje trio.

M085



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985