melodram


(av gr. melos, sång, och drama, skådespel) en talad, dramatisk text med musikaliskt ackompanjemang. Melodramma (it.) opera.
PM75

i musikalisk mening en konstform, i vilken det talade ordet kombineras med musik. På gränsen till melodram står de talrika scener i olika skådespel, där en beledsagande musik diskret håller sig i bakgrunden (t.ex. Aases dödsscen i Ibsens Peer Gynt med Griegs musik). I den egentliga melodramen är dock musiken lika viktig som texten, följer den noggrant och tolkar dess innehåll med alla skiftningar (till stor del brukar talet komma på musikens pauser). Melodramens idé härrör från Rousseau (Pygmalion 1762) och vann (i scenisk utformning) efterföljd hos många tyska 1700-talskompositörer, bäst hos Georg Benda (Ariadne på Naxos, Medea). Den snabbt populära konstformen fick även insteg såsom episoder i operor, skådespel etc. - - -

Påfallande ofta har detta medel använts för mystiska och kusliga scener. Undantagsvis har hela operor komponerats i melodramstil. Den självständiga melodramen fick alltifrån romantikens tid konsertkaraktär. - - -
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985