lied


(ty., pl: Lieder) sång; den tyska termen för solosånger med piano-ackompanjemang. Jfr. mélodie 2.
PM75

(eg. ty. Lied [lit], plural Lieder, försv. [lid], visa, sång, romans. I Tyskland har ordet Lied en mycket vidsträckt betydelse, från den enklaste visa (Volkslied, folkvisa, Tanzlied, dansvisa) till de högsta konstnärliga former; man talar där om Klavierlied (för soloröst och piano), Orchesterlied (för soloröst och orkester) och Chorlied (för kör). Det är på tysk botten som lieden med piano har fått sin storartade utveckling. Den tyska Lieden hos t.ex. Schubert, Schumann, Brahms och Hugo Wolf – genrens största mästare – speglar mycket av tyskt kynne, liksom den kongenialt tolkar den utsökta romantiska lyrik, som skrivits av Goethe, Schiller, Heine, Eichendorff, Mörike och andra stora tyska skalder. På svenska, franska, engelska m.fl. språk användes därför ordet lied i viss utsträckning för denna speciella konstart, då en verklig synonym saknas; på svenska kommer romans närmast. Se sång 2.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017