ledton


sjunde tonen i skalan, så kallad på grund av riktningsverkan uppåt till tonikan en halvton ovanför. I mollskalan används denna ton (t.ex. h i c-moll) vanligen endast i uppåtgående rörelse, ej i nedåtgående.
PM75

ty. Leitton [la´jt-tån], kallas sådana toner som har en karakteristisk strävan att fortskrida en halvton uppåt eller nedåt, därigenom upplösande en inneboende spänning (ledtonsspänning). Ledton är framför allt skalans sjunde ton, den stora septiman (dominantackordets ters), som strävar uppåt mot grundtonen; den har ett speciellt namn: inledningston (fra. note sensible, eng. leading note). Andra ledtoner är durskalans tredje ton (stora tersen, upplösning till subdominanten), mollskalans sjätte ton (lilla sexten, upplösning nedåt till dominanten) och kromatiskt höjda eller sänkta skaltoner, vilka alltid verkar som ledton med upplösning uppåt, respektive nedåt.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985