läge


1 ifråga om stråkinstrument ett uttryck som anger var vänster hand skall vila på greppbrädan för att spela en viss passage; första läget är närmast snäckan, andra, etc. gradvis längre bort

2 vid basunspel uttryck som anger hur långt draget skall dras ut (första läget är det minst utdragna

3 i harmoniken om fördelningen av ett ackord, som bestämmer vilken ton som blir grundton. T.ex. ackordet c-e-g-b (d.v.s. dominantseptimackordet i F-dur): om c (som betraktas som grundton i ackordet) är underst, befinner sig ackordet i grundläge, om e är den understa tonen, är ackordet lagt i den första omvändningen, med g eller b under i andra, respektive tredje omvändningen. Det är alltså endast den undre tonen som bestämmer dessa lägen; den inbördes ordningen mellan de övriga tonerna kan variera. Man talar också om spritt och sammansatt läge – i förra fallet kan ackordtoner inskjutas mellan de redan utsatta.

PM75



Källa: Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017