kvintett


1 en grupp av fem instrumentalister eller sångare; en stråkkvintett fordrar ytterligare en viola eller cello till den vanliga kvartetten; i en pianokvintett fogas vanligen ett piano till stråkkvartetten; för ett undantag, se Forellkvintetten.

2 ett musikstycke för fem utövare; om det är ett instrumentalverk, har det förmodligen formen av en flersatsig sonat för fem instrumentalister.

PM75

ital. quintetto, fra. quintette och någon gång quintuor, komposition för fem instrument eller röster liksom även en dylik ensemble (jfr. kvartett). Den vanligaste instrumentationen är stråkkvintetten, som utgör stråkkvartett + en altfiol (hos Mozart, Beethoven, Mendelssohn, Brahms, Bruckner m.fl.) eller + en violoncell (hos Boccherini och Schubert), undantagsvis + kontrabas (Mozart: Eine kleine Nachtmusik, Dvorák). Berömda klarinettkvintetter (för stråkkvartett och klarinett) finns av Mozart och Brahms, berömda pianokvintetter (för stråkkvartett och piano) av Schumann, Brahms, Dvorák och Franck samt i anna besättning av Schubert (Forellkvintetten med kontrabas i stället för 2:a violin). Blåsarkvintetten (för flöjt, oboe, klarinett, horn och fagott) har odlats av flera moderna kompositörer, bl.a. Carl Nielsen, medan Mozart och Beethoven skrivit var sin kvintett för 4 blåsare och piano.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017