kör


lat., chorus, ital. coro, fra. chœur, ty. Chor, eng. choir (kyrklig) eller chorus (världslig); en grupp samsjungande personer, mer än en i varje stämma. Man skiljer i första hand på unison eller flerstämmig kör, vidare på blandad kör, sammansatt av kvinnor (eller gossar) och män och i regel bestående av stämmorna sopran, alt, tenor och bas, damkör (resp. goss-, flick-, barnkör) och manskör. En dubbelkör är vanligen sammansatt av två fyrstämmiga, sam- och växelverkande körer; i realiteten är den alltså åttastämmig. Man kan vidare tala om a capella-kör (endast röster) i motsats till kör med ackompanjemang av piano eller orkester. Samma terminologi som avser de sjungande används ibland för de respektive musikverken, speciellt sådana av mindre format. Även en grupp av instrument kan kallas kör, t.ex. blåskör, basunkör, likaså hos ett instrument (piano m.fl.) ett antal strängar som anger samma ton.

Körsångens historia går ytterst tillbaka till den grekiska antiken, i vars lyrik och drama den deklamatoriskt sjungande och dansande kören (choro's) verksamt deltog. I hela den följande västerländska musikutvecklingen spelar körsången en viktig roll, speciellt inom kyrkomusiken (med utgångspunkt i den gregorianska sången) och fr.o.m. barocken inom de större vokalformerna opera, oratorium och kantat, till dess under 1800-talet en rik världslig körverksamhet blomstrade upp.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017