kapell


det rum i en kyrka där musikerna befann sig; härav uttrycket a cappella; även i överförd bemärkelse om olika musikaliska institutioner, t.ex. en orkester.
PM75

betyder som musikterm numera orkester (hovkapell, militärkapell, restaurangkapell etc.). Tidigare var det däremot körer som kallades kapell, och namnet härrör från den plats i kyrkan varifrån körsången utfördes, nämligen "kapellet" (lat. cappe´lla), d.v.s. koret. (Beträffande ordet kor gäller det omvända förhållandet: platsen i kyrkan har uppkallats efter kören.) Det finns mycket gamla körer, som ännu i dag bevarar namnet kapell, t.ex. påvliga kapellet, Wiener Hofkapelle och Chapel Royal i London, och "a cappella" är alltjämt termen för ren vokalmusik utan instrument. När instrumentalförstärkning sedermera tillkom, omfattade kapellet även instrumentalisterna. Med den rena instrumentalensemblens uppkomst övergick namnet kapell slutligen helt på denna.

Kapellmästare kallas ledaren av ett kapell, alltså tidigare en kördirigent, numera en orkesterdirigent respektive operadirigent; även chefen för en mindre ensemble.
MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017