kanzon


ital. canzona eller canzone, egentligen liktydigt med fra. chanson, betyder helt enkelt sång. I musikhistorien har begreppet kanzon spelat en betydande roll. På 1500-talet användes termen i Italien för att beteckna sånger av frottola- och villanelltyp samt särskilt den "fransk-belgiska" skolans pikanta, polyfona chansons, vilka under namnet "canzon francese" importerades i stor utsträckning, därjämte även de talrika arrangemang av de sistnämnda, som gjordes för orgel och för instrumentensemble. Härav uppstod en självständig instrumental musikform, som länge odlades i Italien och även spreds till Tyskland (den finns kvar så sent som hos Bach). Typiskt var att den till större delen var polyfon och imiterande men gärna kunde ha homofona partier. Orgel-kanzonan utvecklades småningom till fuga, men orkester-kanzonan, som särskilt blomstrade i Venedig och främst representerades av G. Gabrieli, sönderföll i en rad avsnitt och blev upphov till kyrkosonaten med dess växlande tempi (jfr. sonat). Ur kanzonan kan även härledas både den italienska operasinfonian och den franska uvertyrtypen.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017