kantor


(av lat. cantor, sångare)

1 i protestantiska länder ledare för kyrkomusik – t.ex. J. S. Bachs befattning vid Thomaskyrkan i Leipzig. I äldre tider var organisten ofta även kantor. I Sverige avläggs numera en särskild kantorsexamen (i förening med organistexamen)

2 ledaren för sången i den judiska synagogan.

PM75

(lat. cantor, sångare), försångare (solist) och körledare i en kyrka. Tjänsten kombineras i protestantiska länder ofta med organist- och lärarbefattningar.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017