interpretation


"tolkning" av ett musikverk. Ordet betonar starkt att framförandet från exekutörens sida ses som ett "återskapande"med subjektiv inlevelse i dess tonspråk och med personligt färgad uppfattning.

Det sistnämda elementet kan ofta överdrivas men är i princip nödvändigt, dels emedan notskriften endast i grova drag förmår förmedla tonsättarens intentioner och överlämnar mycket åt den utförandes omdöme, dels emedan musicerandet måste bäras av exekutörens äkta känsla (som företrädare för tonsättarens) och därigenom med nödvändighet får färg av hans individuella temperament. Faran att därvid bli för subjektiv, t.ex. att i klassisk musik använda alltför grova medel, låt säga att spela Mozart som Schumann eller Chopin, måste motverkas av den utförandes kultur, stilmedvetande och intuitiva inträngande i tonsättarens känslovärld och uttrycksskala. Beträffande äldre musik är detta ej tillräckligt; där måste även tillkomma studium av och anpassning till den ifrågavarande tidsstilen (se uppförandepraxis). En tolkning, som förefaller att ge just vad tonsättaren innerst inne åsyftat, brukar man kalla kongenial.

MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017