instrumentation


utarbetande av ett verk för en viss instrumentbesättning; termen används särskilt om en tonsättares nödvändiga kunskap om vad som är praktiskt och klingar vackert på olika instrument. Jfr. orkestrering.
PM75

även kallad orkestrering, kan enklast definieras som utarbetande av orkestersats. Instrumentation, vilken räknas som en gren av kompositionsläran, är en konst som kräver ett betydande kunnande: kännedom om de olika instrumentens omfång, tekniska möjligheter och egenskaper samt klangliga egenart var för sig, vidare stor erfarenhet av lämplig kombination och rollfördelning dem emellan, förmåga att "läsa partitur", samt icke minst en god portion klanglig fantasi. Instrumentation kan vara mer eller mindre hantverk enligt solida, traditionella regler men också stor, skapande konst. Den kan bestå i översättande till orkesterspråk av redan befintliga kompositioner, egna eller andras: sånger, piano- eller orgelstycken etc; många sådana transkriptioner är mer kända än originalen (en speciell mästare på området var Ravel). I fråga om rena orkesterverk är det mycket vanligt att en kompositör först gör en skiss (ofta klaverutdrag med lämpliga instrumentantydningar) och först därefter instrumenterar verket, medan andra tänker orkestralt från början och komponerar direkt i partitur.

Instrumentationskonstens utveckling har naturligtvis varit intimt förbunden med instrumentens och orkesterns; det viktigaste därav framgår av artikeln orkester. De främsta mästare, som har fört denna konst framåt till dess nuvarande ståndpunkt är – förutom de egentliga banbrytarna Haydn, Mozart och BeethovenWeber, Berlioz, Wagner, Rimskij-Korsakov, Debussy, Ravel, Richard Strauss och Stravinskij. En stark inriktning på orkesterprakt och -raffinemang utmärker vissa skeden, vanligen i samband med programmusikaliska tendenser (ny- och senromantik, impressionism). Inom svensk tonkonst måste Hugo Alfvén betecknas som en speciellt briljant instrumentatör. Berömda läroböcker i instrumentation har skrivits av Berlioz (senare kompletterad av R. Strauss) och Rimskij-Korsakov.

I jazz har instrumentation liknande betydelse som arrangemang.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017