impressionism


term hämtad från måleriet (tillämpad på bl.a. Monet, Degas m.fl.) och använd för vissa stildrag i verk av t.ex. Debussy och Ravel; gäller inte minst verk som till sin karaktär inte är berättande eller dramatiska utan förmedlar intryck, "ögonblicksbilder".
PM75

ursprungligen en riktning inom målarkonsten, främst i Frankrike (Manet, Monet, Dégas, Sisley, Cézanne m.fl.), daterad från utställandet av Monets tavla Soluppgång med undertiteln Impression (Intryck) 1867. I musiken infördes denna riktning av Claude Debussy och kan anses fullt utbildad med tondikten En fauns eftermiddag 1894. Dess rötter går även tillbaka till den litterära symbolismen hos Maeterlinck, Verlaine och Mallarmé, ur vilkas verk Debussy tonsatt åtskilliga texter. Impressionismen vill i musiken liksom i målarkonsten återge "intryck", vanligen från naturen, inte realistiskt tonmålande utan som vaga, subjektiva stämningar och nervreaktioner. Detta sker med delvis nya medel: raffinerad harmonik, egenartade klangverkningar, improvisatoriskt upplöst form (dock i grund och botten av typiskt fransk logik och balans) och svävande tonalitet. Komplicerade dissonanta ackord, kvart-, kvint- och ackordparalleller, heltonsharmonik och exotism (japansk, hebreisk, spansk) hör till impressionismens karakteristika. Riktningen tillkom med tydlig front mot den tyska, mer robusta och sentimentala romantiken (särskilt Wagner) men framstår dock numera på sätt och vis som en utlöpare därav. Debussy blev ej blott impressionismens grundare utan även dess förnämste mästare, som på ett genialt sätt förverkligade dess idé. Bland av honom påverkade, mer eller mindre impressionistiskt orienterade tonsättare kan nämnas fransmännen Ravel, Dukas och Florent Schmitt, engelsmännen Delius, Bax, Cyril Scott och (delvis) Vaughan Williams, polacken Szymanowski, ungraren Kodály, spanjorerna Albeniz och de Falla, italienaren Respighi och ryssen Skrjabin. I Tyskland och Skandinavien har impressionismen inte vunnit större marknad. Impressionistiska drag finns dock t.ex. hos Reger och Sibelius.

Termen impressionism förekommer också, dock mera sällan, i vidsträckt och vag bemärkelse om alla musik, även mycket gammal, som kan kallas "intryckskonst", framför allt sådan som är färgad av naturstämningar.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017