imitation


ett stämföringstekniskt medel: ett tema eller motiv upprepas (om inte exakt, så åtminstone relativt troget) i en annan stämma. Kanon.och fuga.uppvisar imitation enligt strängt regelbundna mönster.
PM75

upprepning av ett motiv i två eller flera skilda stämmor, antingen "sträng", dvs exakt, eller "fri", d.v.s. med vissa förändringar. Vanligen överlappar de imiterande motiven varandra. I högre kontrapunkt ingår även imitation med allehanda konstgrepp (omvändning, förstoring, förminskning etc.). Imitation är ett viktigt element i all polyfon musik, särskilt i fugan, som är hållen i genomgående imiterande stil med temat genomlöpande alla stämmor, och i kanon, där ej blott ett tema utan hela stämman troget upprepas, men även i de högre kyrkliga musikformerna i allmänhet (motett, mässa) och i avsnitt av symfonier, sonater etc. (speciellt genomföringen).
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017