hymn


ital. inno, ty. Hymnus, en högstämd sång av världsligt eller andligt innehåll, för det mesta innebärande hyllning eller åkallan; särskilt nationalhymn, kyrklig hymn (i engelskan beteckning för psalm, koral) eller religiöst körstycke. I den katolska gudstjänsten är hymnen en enkel, fritt diktad strofisk sång; den förekom i Syrien redan under den äldsta kristna tiden och hade i motsats till psalmodin vissa anknytningar till antikens grekiska sångdiktning. Hymnen kom att spela en mycket stor roll i den bysantinska (grekisk-ortodoxa) kyrkan. I den västerländska kyrkan fick den insteg på 300-talet genom biskop Ambrosius i Milano men fick först på 1100-talet sin nuvarande ställning inom den romerska liturgin (i officiet).
MO85

(av grekiska hymnos, lovsång), ursprungligen en enkel sångtyp med icke-biblisk text. Den förekom i den kristna gudstjänsten (dock inte i mässan) redan under 300-talet. Numera kallas även högstämda sånger för kör och (vanligen) orkester för hymn. Se även kyrkomusik.
BM03



Källor: Musikordboken 1985 ; Bonniers Musiklexikon 2003
MusikSök 1998-2017