hexakord


(av grek. hex, sex) gruppering av tonmaterialet under 1000-1600-talen, inte i skalor med sju toner utan i sextonsskalor. Hexachordum durum, naturale och molle utgick från respektive g, c och f, och innefattade de s.k. stamtonerna (motsvaras av de vita tangenternapianot). Jfr. Guido d'Arezzo.
PM75



Källa: Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017