halleluia, alleluia


halleluia
(hebr., lovprisen Gud, lat. alleluia) ursprungligen ett rikt utsmyckat glädjerop i den judiska gudstjänsten; i konsertmässor och oratorier även använt som särskild sats.

PM75

alleluia
[-lo´ia, även andra betoningar] från hebr. hallelu´-jah (prisa Gud!), ursprungligen judisk solopsalm där församlingen sjöng alleluia som refräng. Alleluia upptogs på 300-talet i den kristna liturgin där den ingår som växelsång mellan solist (solistgrupp) och kör i propriemässan, alltså med växlande text från mässa till mässa under kyrkoåret.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017