grundton


den grundläggande tonen, utgångstonen i övertonsserien. Se även tonika, tonart. Grundton kallas också den lägsta tonen i ett ackord, när detta befinner sig i sitt grundläge, t.ex. för ett C-durackord (c-e-g) tonen c. Se läge.
PM75

1 i tonart: tonika, utgångs- och slutton (med full anspänning);

2 i ackord: lägsta tonen, då ackordet är i grundläge, d.v.s. (i allmänhet) anordnat i uppåtstigande terser.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017