grammofon


Grammofonens idé är i enklaste form överföring av ljudvibrationerna via membran och nål till en roterande skiva, där motsvarande avtryck inristas, samt vid avspelning av skivan det omvända förfarandet. Uppfinningen har tillkommit i flera etapper: irländaren E. L. Scotts "phonautograph" av 1857 åstadkom endast första hälften av proceduren, dvs avtrycken; Thomas Edisons fonograf från 1877 återförde dem även till ljud men blev först efter förbättringar ett tiotal år senare användbar för musikalisk reproduktion; slutligen införde tysk-amerikanen E. Berliner 1887 den moderna grammofonskivan (i stället för Edisons cylinder). Det dröjde emellertid ända till 1900-talets första år, innan man började förstå uppfinningens musikaliska möjligheter och göra inspelningar med berömda artister (Caruso redan 1902). Massdupliceringen av originalskivorna tillkom först ännu senare. En tillfredställande ljudkvalité erhölls först från 1924 med den revolutionerande elektriska inspelningsmetoden (elektriska strömfluktuationer såsom mellanlänk mellan ljud och nål), som genom sina förstärkningsmöjligheter gjorde apparaturen mycket känsligare. Därefter vann grammofonen mycket hastigt stor spridning. Den elektriska högtalaråtergivningen har ytterligare i hög grad ökat grammofonens användbarhet.

Sedan 1940-talet har tillkomsten av olika plaster (vinyl) möjliggjort en avsevärd förbättring av grammofonskivan, med mindre "nålbrus", trogna ljudåtergivning i det höga och låga registret, tätare gravering (mikrospår) och därigenom en sänkning av hastigheten från 78 till 45 eller 33 1/3 vrav i minuten. Ytterligare ett steg mot naturtrogen ljudåtergivning är den stereofoniska grammofonskivan, där två ljudbilder, ingraverade i ett enda spår, genom skilda kanaler leds till varsin högtalare (se stereofoni).

Den moderna LP-skivan har en speltid på 20-30 minuter per sida och ger en mycket hög kvalité på återgivningen. För att ytterligare höja kvalitén och eliminera en mängd kvalitetssänkande mellanled som bandspelare, mixers, förstärkare etc utförs nu även s k direktgravering där hela skivsidan graveras utan avbrottvid inspelningstillfället.

Ovanstående metoder utgör analoga tekniker (ljudvågorna "avbildas" i skivspåret). Med digital inspelningsteknik och det s.k. Compact Disc erhålles ytterligare en väsentlig förbättring av parametrar som svaj, dynamik etc.

M085



Källa: Musikordboken 1985