fyrhändigt


(pianospel), fra. à quatre mains. Denna form för musicerande, tidigare så vanlig, i synnerhet i hemmen, har numera blivit relativt sällsynt. Konkurrensen med radions och grammofonens musikflöde har här blivit särskilt ödesdiger, därför att den gängse litteraturen till större delen utgjordes av arrangemang av symfonier och andra orkesterverk, som nu hopplöst distanserats av de lättillgängliga originalen i utsökta tappningar. Men genren bjuder också på mycket värdefulla originalkompositioner, t ex ett tiotal sonater m.m. av Mozart, en mångfald marscher, polonäser etc. förutom den berömda Grand duo av Schubert, många verk av Schumann, variationer, ungerska danser, valser m.m. av Brahms, nyare kompositioner av Reger, Debussy, Ravel, Grieg och Hindemith. En besläktad genre är verk för två pianon (pianoduo) av vilka kan nämnas Mozarts D-dursonat, Schumanns Andante och variationer, ett rondo av Chopin, Brahms' sonat f-moll (= pianokvintetten) och Haydnvariationer, flera sviter av Rachmaninov, sonater av Stravinskij och Bartók (med slagverk) samt konserter med orkester av Bach, Mozart, Poulenc, Milhaud, Britten (Skotsk ballad), Martinu och svenskarna G. Heintze och G. de Frumeire.
MO85



Källa: Musikordboken 1985